Vet ni en sak! Den mest fantastiska av hästmänniskor jag mött i mitt liv har inte haft en enda tävlingsmerit. Denne har varit genuint hästintresserad människa med enorma kunskaper tack vare en stor nyfikenhet och förmåga att undersöka undersöka och undersöka.

Eftersom denne inte haft behov att att prestera på en viss nivå inom en viss tid så har denne verkligen gett sina hästar en massa tid och istället lärt sig någonting av varje detalj de som ekipage sprungit på. Denne har dessutom lagt fokus på andra detaljer.
Så som att hästen ska vara fantastisk att hantera i alla lägen, funka bra i ridningen och utvecklas med hållbarhet och glädje.

Ibland kan jag känna att det vore enkelt att köpa mig en flashig häst och börja tävla så som alla andra, samla lite meriter. Men detta intresserar mig i ärlighetens namn inte speciellt mycket. Jag vill alltid fortsätta utvecklas på alla sätt inom hästvärlden, det är min drog! Men jag har inget behov av rosetter/medaljer/pokaler/titlar. Jag skulle kanske eventuellt tävla ifall jag hade en häst som var byggd för ändamålet, som tyckte att publik var roligt och dessutom i långsam takt och på hälsosamt sätt har tränat sig dit, men då enbart för att jag gillar att fokusera på mål.

Vi kommer också till det här med att köpa häst. Det föds för lite hobbyhästar. Så vad menar jag med det? De absolut flesta av oss är hobbyryttare, en extremt liten procent är det inte. Jag är en hobbyryttare modell: supernörd. Ridning och hästar är min stora hobby som jag skulle kunna pyssla med dygnet runt, jag har alltid ett syfte med min ridning och lägger en massa fokus och allvar i mitt jobb.
Vissa hobbyryttare kanske enbart vill ha sin hobby en gång i veckan (en sådan som kanske rider på ridskola eller är medryttare) och andra fyra dagar. Somliga hobbyryttare har inga direkta mål med sin ridning annat än att må bra, umgås med ett djur och röra sina kroppar och somliga är tämligen seriösa i allt de gör men rider inte specifikt för att tävla men kan även tävla då och då för skojs skull. Ni förstår?

Mina krav på min hobbyhäst: Trevlig att hantera, matchar mina mål med min ridning, trygg att rida ut på, hållbar, ska kunna vila utan att bli galen, vara lugn men glatt röra sig framåt, matcha min kropp (eftersom jag vill kunna inverka rätt OCH med lätthet kunna ta mig upp igen ifall jag hoppar av på en skogstur) och matcha mitt sinne (somliga hästar är exempelvis väldigt snabba och reaktiva, vissa är inte alls bekväma med detta och tvärtom).

Ifall jag sökt en tävlingshäst
hade jag sökt en häst som: Är byggd för ändamålet, har flashiga gångarter, har mycket power, är lättlastad och smidig i hantering o.s.v.
Man kan givetvis också ha kraven hos tävlingshästen som man har hos hobbyhästen. Men hos mång av proffsen så har de exempelvis anställda som sköter allt kring hästen, proffssryttaren har nog att hinna med sin expertis, att rida och tävla. Jag hoppas ni förstår att detta är kortfattade beskrivningar och att det självklart finns fler detaljer man tittar efter.

Ställ dig själv två frågor:
1. Ifall du aldrig skulle stå i ett strålkastarljus eller ifall ingen någonsin fick se dig eller din häst, vad hade du då prioriterat när du letat häst?
2. Ifall ingen någonsin skulle döma dig och din häst och hästen helt passade din ”prioriteringsmall”, vad skulle ni då ägna er åt?

Så vad vill jag säga med allt detta?
1. Det är varken rätt eller fel att vilja det ena eller det andra.
2. I många fall så behöver inte en tränares meriter säga speciellt mycket. För som sagt, de duktigaste kan ofta ha levt i skuggan. Jag skulle faktiskt helst vilja träffa de som står bakom den som befinner sig i strålkastarljuset eller som aldrig befunnit sig bland hästarna jämt med duckat för både den som befinner sig där och undvikit ljuset av egen fri vilja, vilka intressanta tankar och människor detta brukar vara!
3. Ryttare kan ofta ha köpt sig häst efter omgivningens förväntningar eller andras värderingar.

En sak som dessutom går att tänka på – bara för att en ryttare är fantastisk behöver denne inte nödvändigtvis vara bra på att lära ut. Många av dessa fantastiska ryttare är födda med en naturlig talang och kan därför inte riktigt beskriva vad de i grunden gör som de flesta andra inte får till. Det jag ser hos de flesta ryttare så är det de allra grundligaste detaljerna som saknas och som kommer göra en enorm skillnad.

Bara några väldigt ärliga tankar från mig. Märk väl att jag inte säger att varken det ena eller det andra på något sätt är fel. Men jag gillar när jag ser att ryttare matchar sin häst, att både häst och ryttare kan känna glädje i sin ridning, annan hästträning och i hantering. Man ska känna glädje istället för ångest av att komma till stallet.

Matchar du och din häst och om mina egna värderingar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *