Idag red jag fröken travhäst! Det var storm ute, storm av modellen ”piskande höstlöv, vägpinnar horisontella med marken och flygande grenar”.

Det var en ganska hispig fröken jag hämtade i hagen med hög puls. Jag är dock av modellen ”har jag sagt att jag ska motionera någons häst så motioneras den” så för att skjuta på ett pass kräver oftast mer.

Med tanke på att stormen pågick så var fröken väldigt missnöjd till en början och letade diverse faror. Ridning förr kunde i detta fall innebära en taktande häst som man fick sitta och tjuvhålla med tyglarna för att inte riskera en eventuell katastrof av modell ”atombombshäst”. Idag satt jag och kände på den här detaljen:

1. Slappna av och sjunk ner allt du kan i sadeln

2. Vilken rygghalva är lägst?

3. Mot vilket bakben vill ditt bakvalv svagt tippa mot?

I detta fall kände jag att bakvalvet föll åt höger.

Vad innebar det i detta fall?

Jo, fröken travhäst hade ett väldigt försoffat bakben. Högerbak var mest bara en medpassagerare, här har jag ritat det i ett överdrivet format för att ni ska förstå bilden av det jag menar. Ni kanske förstår här att hästen inte skulle vara såhär rak genom sin kropp om ena bakbenet placerades annorlunda?

Hon var hispigare och letade mer faror när det här bakbenet tilläts vandra omkring utan mening med livet 😉
Så genom detaljer i ridningen (så små att de knappt lyckas fångas upp från en iakttagare) så fick helt enkelt fröken bli medveten om några saker stegvis.

1. Att bakbenet existerade
2. Att det någonstans fanns en koppling mellan detta bakben och övriga kroppen
3. Att det gick att ta fram
4. Att det blev väääääldigt ansträngande att gå när det lata bakbenet äntligen hade fått sitt jobb tillbaka som annat än stöttepelare.

Resultatet?
Varje gång jag kände tendenser av att hispigheten ville krypa fram så kunde jag istället omvandla den energin ”ååh så kul med lite extra energi, den lägger vi här i bakbenet!”…..behöver jag säga att hon ogärna ville anstränga sig i onödan när hon höll sitt fokus på bakbenet som i hennes hjärna gränsade till raketforskning?

Det blev ett väldigt bra pass när vi väl var igång och den där stresslåsningen genom kroppen släppte och blev mjuk och flowig med bättre genomsläpplighet än hon haft på länge! När vi kom in var bogarna på samma nivå, hennes sänkta framdel hade höjts, frambenen hade kommit fram och tån som pekar utåt på höger bak pekade rakt fram.
Kommer detta hålla? i början bara en kort kort stund, men ju oftare hästen får träna ett nytt rörelsemönster desto längre stunder kommer det ligga kvar.

Alla lektioner leder fram till sånt här. Om ni verkligen övar på läxorna ni får och fortsätter fylla på med pusselbitar så blir ridning allt mer logisk, enkel och harmonisk!

Ett ridpass i storm

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *