Har ni tänkt på er lättridning? alltså verkligen studerat den?

Vet ni varför vi rider lätt? det har nämligen inte med enbart avlastning att göra så som många tror. Vill vi enbart avlasta hade fältsits varit ett smartare alternativ.

Genom att skifta vår lättridning kan vi be om specifik takt, skifta tempo, ändra steglängd, be om böjning, göra en sväng utan tygelhjälper.

Den lättridningen vi oftast ser är en väldigt omedveten sådan. Så börja studera din lättridning på alla sätt möjliga och känn exempelvis på hur du landar i sadeln.

Jag vill ge er alla en uppgift för att underlätta för våra hästar.
Bromsa på nervägen så din rumpa landar mjuuuuuuukt (eller knappt) i sadeln. De flesta dunsar ner med sina vassa sittben rakt ner i hästens rygg, då kommer hästen inte kunna bibehålla ryggen uppe och den kommer få väldigt dåligt förtroende för dig som ryttare (tänk dig själv att springa med en ryggsäck som skadar dig i vartannat steg, du skulle nog ogärna springa då). Hästen måste känna att du tar hand om dess kropp, att du kommer behandla den med största respekt och känsla. De flesta hästar har lärt sig stänga av för detta dunsande, men detta innebär också att hästen låst fast sin kropp i läge för att undvika smärtan.

Nersutten trav bör man undvika så länge det bara går, det är ytterst få hästar som hinner träna upp sin bärighet innan ryttaren börjar sitta ner och det är ännu färre ryttare som har verktyg i sin kropp för att kunna rida nersuttet utan att dunka eller jucka sönder den stackars hästryggen.
Så rid lätt rid lätt rid lätt….med betoning på Lätt! annars får vi döpa om den till dunsridning eller ryggdödar-ridning.

Är du kanske en dunsryttare? här följer en uppgift.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *