Hästens överlinje

Vi delar upp det här inlägget lite. Vi inleder det med där jag ser ryttare lägga sitt huvudfokus, varför vet jag inte men jag kan till stor del tänka mig att det handlar om att detta är vad vi ser när vi rider. Om ryttarna suttit bak- och fram hela sitt ”ridliv” så hade alla kanske tänkt annorlunda.


Blå häst – Huvudets och halsens ”originalposition” opåverkad.
Grön häst – Huvudet och halsen när den länger sin överlinje i fronten, sker endast genom rakriktning av övriga kroppen, ingen huvudpåverkan. För att nå detta krävs det en enorm kroppsträning av både ryttare och häst (detta är något jag i princip aaaaldrig får se.
Röd häst – Huvudet och halsen när den drar ihop och kortar sin överlinje (detta i en överdriven form för att förstå innebörden), detta är det som sker när man tar in hästens nos med tygelhjälper.

Vi kollar ytterligare en bild för att se vad som hänt.



Blå häst – Vi utgår från hästens originalposition, poängtera att den första dragna linjen är där hästen har sin nos, den prickade linjen där hästens nacke startar och den högra linjen är hästens manke.
Grön häst – Här kan du se att hästen tydligt läääängt sin överlinje eftersom nacken passerat den prickade linjen. Den här formen får du alltså enbart genom rakriktning av övrig kropp. Nacken ska vara högsta punkten (kan till viss del skifta här pga konstnären i detta fallet). Det blir ingen grop framför manken utan halsen och manken blir som en enhet eftersom hela ryggraden lyfter sig mellan bogbladen. En sak att tänka på är att inte alla hästar klarar att länga såhär långt, vissa kommer under hela sin tid se ut mer som den blåa hästen (beror på byggnad och ex. halslängd).
Röd häst – Överlinjen är opåverkad, nosen tas bakåt till nackens punkt istället för tvärtom. Tredje halskotan är hästens översta punkt (detta ser vi jämt och ständigt), hästen har ofta en grop framför manken (kallas lansmärke), detta för att hästen drar ihop sin halskotpelare och måste sänka sin ryggrad ner mellan bogbladen. Detta är det som alltid sker när man grejar med tygeln och kan ni tänka er hur kotorna pressas ihop där vid den tredje kotan?

!! SÅ nu kommer vi till andra delen i detta och anledningen till att jag önskat att ryttare haft sina ögon i nacken.

Kan ni se skillnaden på hästens rumpa/bäcken om hästen där länger sin överlinje eller kortar den?
I de flesta fall när jag ser människor lägga upp dressyrbilder på sina hästar så har den en fruktansvärt avkortad överlinje i bakdelen, men är det inte där den borde längas först?

För att skapa hästens känslan i din egen kropp, testa att svanka (tippa fram ditt bäcken) och ta bort din svank (tippa bak ditt bäcken). Visst förstår du att du kortar din överlinje när du tippar fram ditt bäcken och länger genom att tippa det bakåt?
Överlinjen har flera parametrar men jag vill att ni lär er att titta på detta för att förstå något såååå många verkar missa. Jag ser inte bara detta på hästar som nyss börjat ridas utan på gamla hästar som felskolats i hela sina liv.

Studera olika hästrumpor och bäcken från sidan i skritt eller trav.

     
Grön – Bäckenet tippar bakåt, hästen länger sin överlinje. Ser ni vilken rund rumpa denna får?
Röd – Bäckenet tippar framåt, kortar sin överlinje. Ser ni att hästen har en ”pikigare” rumpa, man kan tydligt se vart hästens sittben befinner sig.

Vi ser ibland människor som lägger ut före/efter-bilder på sina hästar. På många av dessa hästar så kan vi se att hästen kortat istället för längt sin överlinje. Hästen har ofta på första bilden en ”blå hals” och ett bäcken som oftast är ett mellanläge, alltså som inte tippar varken framåt eller bakåt. På efterbilden har den ofta ”röd hals” och ett framåttippande bäcken. Hur vänder vi detta? Genom att byta ut våra ögon, istället för att placera dem i ansiktet så sätter vi dem i nacken……eller som mina elever får göra –> fästa ögonen i sin rumpa!

Så slutord på detta inlägg. Testa att låta era hästar se ut som ridskolehästar med ett opåverkat huvud och experimentera med era kroppar, ni påverkar hästens överlinje genom rakriktning längre bak i kroppen genom er egen kropp och bra ridning som först grundar sig i våra bäcken. Vad händer när du rider på lång tygel? hur kan ni påverka detta genom enbart er kropp?

Behöver ni fler verktyg? Välkommen att boka in lektioner/kurser, det blir roligt att träffa er!

Tack kära elever ni hjälper mig ofta utan att veta om det!

Nästa varje gång jag håller lektion och någon har nosgrimman på ser jag efter en stund in i lektionen att hästen begränsas av den och jag spänner antingen upp den helt och hållet eller plockar bort den.

Igår under en lektion satt en elev på sin nya häst, det är en elev som är duktig på att känna när förändring i hästen sker och har på så vis varit otroligt lättinstruerad. På tränset till hästen satt en nosgrimma som hon inte tänk på att plocka bort och jag såg detsamma på denne efter bara en kort stund, hon gick givetvis med på att vi plockade bort nosgrimman. Efter bara ett varv säger hon ”hon känns mycket mer harmonisk nu!”. Det var en väldigt subtil känsla som vääääldigt få skulle fånga upp sådär fort, men faktumet kvarstod och jag ser det varje gång. Hästen blev mer mentalt harmonisk.

Klicka här för att läsa mitt inlägg om nosgrimmor!

Finns det fler anledningar till att plocka bort nosgrimman (och framförallt den hemska snokremmen nedanför bettet) än för hästen att kunna gäspa?
– Din häst kan gapa! ”VA VILL MAN DET??”, hästen gapar av en anledning, låt hästen gapa och rannsaka din ridning istället.
– Den kan fritt röra sina käkar, att inte kunna göra det skapar spänningar och låsningar.
– ”Hmmm men för att hjälpa till att lyfta bettet då?”, jag har hittills aldrig mött någon som lärt sin unghäst att själv BÄRA sitt bett (eller som ens hört att man kan lära hästen det, det hade inte jag för några år sedan heller). Man kan alltså lära hästen att hitta sina muskler i munnen för att placera bettet på den mest bekväma platsen och bära det helt själv. Aldrig möter jag så ”bettglada” hästar som dessa.

Så ta till er det som min elev kände igår, det jag ser i alla de hästar jag plockar bort nosgrimmorna på. Det är VI som måste jobba på vår känsla, följsamhet, styrka, medvetenhet och kroppskontroll. Nosgrimman är inte lösningen.

Jag lär mig ofta av mina elever. De sätter ibland ord/känslor/bilder/aha-upplevelser som ger mig ytterligare lärdomar och vässar mig som instruktör när jag får vända, vrida och fundera.
Så tack till er och just nu tack till gårdagens elev som genom hela tiden vi jobbat tillsammans gett mig så mycket tillbaka på så många vis!

Trevlig helg!

Nya rörelsemönster i ekipaget och dess fördelar.

Lektioner för mig kommer aldrig handla om en quick fix. Om det är vad man söker så bör man inte boka mig.

När jag håller en lektion som måste jag utgå för det jag ser just idag. Vad kan jag hjälpa ekipaget med just idag för att göra någonting lättare eller börja placera en pusselbit som längre fram i utbildningen kommer vara otroligt givande?

Jag kan se EN jag kan se TRETTIO saker jag egentligen vill peta in i ekipaget, jag lägger ingen värdering i detta. Men det viktiga är att ge just EN pusselbit som behövs idag.
Jag kan se en hel maaaassa låsningar i både häst och ryttare, men samma sak där. Vart kan vi göra någonting bättre idag? Allt kommer vi inte släppa direkt, det är en process att träna vår kropp och hjärna till rörelsemönster den tappat bort eller aldrig hittat.

Min instruktör gjorde ett fantastiskt inlägg som jag tycker att alla borde läsa/se/ta till sig, du hittar det här! Det är ett inlägg för sig som verkligen är intresserad av att träna din kropps olika rörelsemönster och inte fastna i snedheter och skapa olika låsningar.

Var uppmärksam i din vardag!
– Hur känns det i kroppen när du kör bil? är det någonting som banne mig kan skapa låsningar enligt mig så är det detta sittande och konstanta rörelsemönstret.
– Med vilken hand öppnar du dörrar?
– Vilken fot står du på?
– Vilken fot börjar du att gå med?
– Vilken sida av midjan är kortast?
– Hur sopar/spikar/mockar du?
– Om du hoppar över något, hur gör du detta? kan du spegelvända rörelsen?
– Från vilken sida leder du din häst? byt!
– Vart pekar fötterna när du går? kan du ändra detta?
– Kan du komma på minst 5 sätt att använda kniv och gaffel?
– Vilken sida av rumpan nuddar toalettstolen först när du sätter dig?

Vad har det med ridning att göra?
Vi jobbar alltid med att få hästen liksidig, hur jobbar du med DIN liksidighet? Är du låst till att använda kroppen på ett speciellt sätt? vi alla är det mer eller mindre.
Åk du och knäck din kropp, men det kommer inte lösa problemet med att du använder din kropp på samma sneda sätt varje dag, då blir det just en quick fix som kanske håller en liten tid. Men snart är vi tillbaka i samma mönster och har snart vår kropp lika sned igen eftersom hjärnan inte fått chansen att finna kopplingen till det nya sättet att röra sig på.

Finn grundproblemen, träna din kropp på alla möjliga varierande vis. Vet ni, detsamma gäller hästarna. De har exempelvis:
– Favorithov/-ar att luta sig på
– Speciella intränade vinklar på benen när de går
– Någon inaktiv sida av magmuskulaturen de inte riktigt finner samma kontakt med
– Intränade steglängder eller hovplaceringar
– Ett framben som gärna står aningen mer under hästen än det andra
– En favoritställning med sina ben när de äter
– Kanske ett håll de föredrar att vända åt

Ja ni förstår! En massa detaljer som kommer styra dess rakriktning om vi inte hjälper dem att upptäcka dem.
Så vad gör du personligen för att bli mer rakriktad? och vad gör du med hästen? har du samma krav på din egna träning som du har på din häst? om inte så bör du tänka om.

Lutande framdel och böjning

Hmmm vi studerar bilden nedan!
Jag ser om och om igen hur många lägger upp detta som en böjning och bärighet. Men vad är det egentligen som händer här?
Kan vi se hur hästen här placerar sitt inre bakben snett in under kroppen? Kan ni förstå snedbelastningen på lederna i bakbenet?
Bakbenet är dessutom väldigt rakt vilket som vi tagit upp i ett tidigare inlägg ger dåliga ”stötdämpare” i bakkärran som vi annars helst vill ska fånga upp mer av vikten.
Hmmm… men är det inte bra att den spårar då (att v.bak följer v.fram och detsamma gällande högerbenen)? Fast kan ni se att denne enbart spårar sina inre bakben för att framdelen lutar inåt vilket gör att ytterfram glider utanför kroppen och inner fram landar mer under kroppen? Om ni har riktigt vassa ögon kan ni även se att hästens ytterhöft har fallit ner en aning.


Vänta vad menade jag ovan? Kolla på bilden här nedan. Strecket som lutar snett inåt är siktat genom hästens framdel. Kan ni nu förstå vad jag menar med att den lutar inåt? Man vill liksom räta upp ekipaget som jag visat med pilarna till det andra strecket (strecket är ritat rakt men fotot blev taget lite snett). Kan ni här förstå att hästen roterat hela sin framdel och inte alls böjer sig på ett önskvärt sätt?
En sak till! Kan ni se att hela hästens inre bog dras bakåt när hästens huvud dras inåt vilket resulterar i att hästen antingen trampar sig själv på inner framben/slår sig/knackar sko när inner bakben kliver fram? Japp! det beror faktiskt mest på den där förbaskade innertyglen eller överböjningen i halsen.

Så till en sista bild för detta inlägg! I näästan exakt samma stegsekvens men kan ni se vilket yta inner fram fick här i jämförelse med tidigare bild?
Kan ni se hur otroligt balanserad denna framdel är i jämförelse?

En böjning du kan se tydligt med ögat är för stor för hästen. Va? Precis så. Du välkomnar då inner framben att petas in under hästen pga rotation längre fram i ryggraden, frambenet blir väldigt oelastiskt och stumt av detta. Lägger hästen huvudet på sned? rotation. Rid och slappna av, hur mycket kan du ”böja” hästen innan din höft tippar ner på utsidan eller du kan känna din midja vikas en smula på insidan? där har du rotation och alltså INTE en böjning.

Är det här enkelt? Det har jag inte sagt, det krävs en himla massa kroppskontroll från din sida och detsamma gäller hos hästen. Hur övar du den här balansen och kroppskontrollen? Kan du känna när det lutar? Vad gör du åt saken? om innertygeln är ditt svar på sista frågan så får du gärna boka en lektion och börja undersöka det här närmare för att snygga till ridningen och hjälpa din häst, jag lovar det blir kul och givande!

Jag går in djupare i ämnet i ett senare inlägg! och ja, ni får ursäkta mina bildtalanger 😉

Vad har hjulinställning och din häst med varandra att göra?

Det är någonting fantastiskt med logiken och ögat hos icke-hästmänniskor. Vi hästmänniskor är ofta inkörda på att se och tänka specifika saker och begränsar ofta därför vår hästträning, inlärning eller utlärning, icke hästmänniskor kan ofta se en helt annan helhet jag bara älskar!

För någon dag sedan jobbade vi för hand med en kallblodstravare, en talang! Hon har dock fått lite problem med skador på honom som till viss del återkommer och ägaren vill ju såklart verkligen att hästen ska hålla sig skadefri och vara tillbaka på banan som den stjärna han är. Det här är en duktig tjej med bra ögon men oftast är vi trots detta omedvetna att vi kan göra någonting åt problemet jag ska ta upp.
En sak hästen behövde hjälp med var hur han placerade sina hovar.

Efter passet sa en kille på gården som har en otroligt begränsad hästerfarenhet ”jaha, ni har sysslat med hjulinställning!”. PRECIS SÅ! Vi förstår så väl när det gäller våra bilar att det inte är hälsosamt när hjulen är felinställda och inte rullar åt samma håll. Hur tror ni att det blir i hästens skelett?

Tänk er en professionell löpare, de tränar löpteknik och detta bland annat för att undvika skador. Man kan säga att det är en av delarna vi hjälper hästarna med. Har ni kanske reagerat på att era hästar skruvar en av sina bakben när det sätts ner? Oftast pekar tån inte riktigt rakt fram och hoven sätts kanske ned snett under hästen? spårar den på raksträckor och i svängar?
Framhovarna då? har ni någon gång sett att ett ben sätts ned lite snett (som att det benet går på catwalk)? kanske ser ett ben nästan aningen längre ut än det andra? hmmm…lutar kanske framdelen en gnutta?
Jag har hittills yyyyytterst sällan (om ens någonsin) sett någon som inte gör någonting av detta.

Nu kommer vi till det fantastiska, det här går alltså att rätta till!! Du kan hjälpa hästen med en ny hjulinställning, hur häftigt?!

Vet ni en annan upptäckt där ridfolket verkligen kan lära massor av travfolket! Travfolket har ett himla öga för någonting som ridfolket saknar. Vad ska jag komma till?
Travfolk befinner sig bakom hästens rumpa, motorn! Här härstammar problematiken som ryttare sedan ser som ett symptom, nämligen halsen. Travkusken ser alltså ofta vart de flesta problem härstammar, de kan eventuellt bara behöva lite hjälp med att korrigera detta. Så ridfolk, ta några veckor när ni bara traskar bakom era hästar och BARA studerar era hästars fina rumpor och bakben, skicka mig gärna en liten rapport när ni gjort detta! (tro mig, det är inte lätt att se alla gånger, så ge det tid). Problemet annars blir som sagt ryttarens oförstående för annat än det denne kan se.
Vi kan jämföra det såhär: Du får en enorm huvudvärk (symptomet) och inser inte att det är pga du inte druckit vatten på hela dagen (orsaken). Du löser det med att ta en huvudvärkstablett (Döljare av symptomet) medan den egentliga lösningen som varit verksam i längden hade varit att öka ditt vattenintag (den egentliga problemlösaren).
Så: Hästen lägger huvudet snett och biter tag i en tygel (symptomet) och ryttaren inser inte att en av alla grundorsaker till detta kan vara för att hästen inte kliver på ordentligt och ”hjulinställt” med ett av sina bakben (orsaken). Ryttaren löser det med att korrigera hästens hals (döljare av symptomet) medan den egentliga lösningen hade varit att få hästens bakben att kliva på som det ska (den egentliga problemlösaren).

Summa summarum: Hjulinställning på häst löser otroligt många problem och minskar risken för en maaaaassa skador/artros/förslitningar i framtid och nutid!

Börja studera era hästar och SNÄLLA….klipp bort halsen i era hjärnor och se den resterande hästen. Det är dags att ändra fokus.

Uppdatering – Hermanns utbildning

Nu kommer en uppdatering gällande min kära unghäst Hermann!

Ni som följt mig vet ju att vi enbart arbetat vid hand och förberedande för ridning. Uppsittningen var färdig och jag hade hunnit åka runt på honom 3ggr á 5 minuter. Efter det började han kännas väldigt trött i kolan, han fick därför ställas av och njuta av sina egna träningspass tillsammans med en annan unghäst!

När jag väl skulle sätta igång honom kom en rejääääl förkylning som ett brev på posten…den har nu hållit i sig i 7 veckor. Men trots detta så har vi övat några riktigt få gånger på lite övningar från marken. Igår kunde jag bara inte hålla mig! Vi skulle ta en promenad ner till en sjö och låta hästarnas hovar få njuta av fukt och låta deras muskler få kämpa på ett skonsamt sätt.
Jag sadlade Hermann, tog ner honom på ridplanen, satte upp med pallen utan den minsta reaktion från hans sida, vi red fram till grinden och öppnade den själva när jag satt ovanpå (detta var heller inga som helst konstigheter enligt Hermann), vi red upp till stallet och stod där tålmodigt tills vårt sällskap kom ut, vi red sedan efter vägen och min kära unghäst ville gå först utan den minsta tvekan.
Jag hoppade av efter 5 minuter eftersom jag vill att alla pass nu ska vara korta och positiva.

Vet ni vad som var så underbart? ALLT BARA FUNKADE, han kändes så himla förberedd och inget var någon som helst konstighet. Det andra jag fascinerades över vad att han kändes så otroligt stark och stabil! Har ni någon gång ridit unghäst? ni vet den där rangliga och vingliga känslan? den fanns alltså inte! Han kändes stadigare än många ridhästar jag suttit på.
Jag har hjälpt till vid inridning av andras hästar så vad var skillnaden? Oftast hade man gått igenom den traditionella processen –> Lite miljöträning, sadelinvänjning, longering, låta ryttaren hänga både när den står stilla och när hästen går, uppsuttet med ledare osv. Här hade vi förberett under en längre tid med övningar för hästens kroppskontroll, han har därför fått bygga musklerna på ett helt nytt sätt redan INNAN det var dags att köra igång. Inte ”longeringsmuskler” eller ”promenadmuskler” utan vi var inne på ännu djupare detaljer. Han kändes så himla lättriden min lilla bäbis!

Jag vill med detta verkligen trycka på vikten av logiskt arbete vid hand! Det känns som att man knappt gör någonting och det ÄR väldigt hästvänligt både fysiskt och psykiskt (man får både starka, stolta och positiva hästar). Hästarna lär sig på en djupare nivå hur de ska använda sig av sin kropp, blir otroligt jämna och trevligt rakriktade och bygger en otroligt stabil och stark bål.
Min Hermann kommer bli ooootroligt drömmig!!

Vi promenerade sedan tillsammans förbi både lastbilar, bilar, kossor, lekande barn (liiite konstigt tyckte Hermann och han gick gärna ut i diket när bilar och lastbilar åkte rakt emot honom) och trots att det var hans andra gång i vattnet så gjorde han inte någon hemskt stor sak av det. Han sprang en gång i vattnet när det slog upp under hans mage, men sedan blev det en häääärlig njutning för oss båda.

Kan också lägga till att vi ÄNTLIGEN gjort fler hål i Hermanns träns! Har varit galen på att det glidit för långt ner men alltid glömt köpa en håltagare. TACK Vicky kära stallägare, hästbortskämmare och vän för lånet!

Matchar du och din häst och om mina egna värderingar.

Vet ni en sak! Den mest fantastiska av hästmänniskor jag mött i mitt liv har inte haft en enda tävlingsmerit. Denne har varit genuint hästintresserad människa med enorma kunskaper tack vare en stor nyfikenhet och förmåga att undersöka undersöka och undersöka.

Eftersom denne inte haft behov att att prestera på en viss nivå inom en viss tid så har denne verkligen gett sina hästar en massa tid och istället lärt sig någonting av varje detalj de som ekipage sprungit på. Denne har dessutom lagt fokus på andra detaljer.
Så som att hästen ska vara fantastisk att hantera i alla lägen, funka bra i ridningen och utvecklas med hållbarhet och glädje.

Ibland kan jag känna att det vore enkelt att köpa mig en flashig häst och börja tävla så som alla andra, samla lite meriter. Men detta intresserar mig i ärlighetens namn inte speciellt mycket. Jag vill alltid fortsätta utvecklas på alla sätt inom hästvärlden, det är min drog! Men jag har inget behov av rosetter/medaljer/pokaler/titlar. Jag skulle kanske eventuellt tävla ifall jag hade en häst som var byggd för ändamålet, som tyckte att publik var roligt och dessutom i långsam takt och på hälsosamt sätt har tränat sig dit, men då enbart för att jag gillar att fokusera på mål.

Vi kommer också till det här med att köpa häst. Det föds för lite hobbyhästar. Så vad menar jag med det? De absolut flesta av oss är hobbyryttare, en extremt liten procent är det inte. Jag är en hobbyryttare modell: supernörd. Ridning och hästar är min stora hobby som jag skulle kunna pyssla med dygnet runt, jag har alltid ett syfte med min ridning och lägger en massa fokus och allvar i mitt jobb.
Vissa hobbyryttare kanske enbart vill ha sin hobby en gång i veckan (en sådan som kanske rider på ridskola eller är medryttare) och andra fyra dagar. Somliga hobbyryttare har inga direkta mål med sin ridning annat än att må bra, umgås med ett djur och röra sina kroppar och somliga är tämligen seriösa i allt de gör men rider inte specifikt för att tävla men kan även tävla då och då för skojs skull. Ni förstår?

Mina krav på min hobbyhäst: Trevlig att hantera, matchar mina mål med min ridning, trygg att rida ut på, hållbar, ska kunna vila utan att bli galen, vara lugn men glatt röra sig framåt, matcha min kropp (eftersom jag vill kunna inverka rätt OCH med lätthet kunna ta mig upp igen ifall jag hoppar av på en skogstur) och matcha mitt sinne (somliga hästar är exempelvis väldigt snabba och reaktiva, vissa är inte alls bekväma med detta och tvärtom).

Ifall jag sökt en tävlingshäst
hade jag sökt en häst som: Är byggd för ändamålet, har flashiga gångarter, har mycket power, är lättlastad och smidig i hantering o.s.v.
Man kan givetvis också ha kraven hos tävlingshästen som man har hos hobbyhästen. Men hos mång av proffsen så har de exempelvis anställda som sköter allt kring hästen, proffssryttaren har nog att hinna med sin expertis, att rida och tävla. Jag hoppas ni förstår att detta är kortfattade beskrivningar och att det självklart finns fler detaljer man tittar efter.

Ställ dig själv två frågor:
1. Ifall du aldrig skulle stå i ett strålkastarljus eller ifall ingen någonsin fick se dig eller din häst, vad hade du då prioriterat när du letat häst?
2. Ifall ingen någonsin skulle döma dig och din häst och hästen helt passade din ”prioriteringsmall”, vad skulle ni då ägna er åt?

Så vad vill jag säga med allt detta?
1. Det är varken rätt eller fel att vilja det ena eller det andra.
2. I många fall så behöver inte en tränares meriter säga speciellt mycket. För som sagt, de duktigaste kan ofta ha levt i skuggan. Jag skulle faktiskt helst vilja träffa de som står bakom den som befinner sig i strålkastarljuset eller som aldrig befunnit sig bland hästarna jämt med duckat för både den som befinner sig där och undvikit ljuset av egen fri vilja, vilka intressanta tankar och människor detta brukar vara!
3. Ryttare kan ofta ha köpt sig häst efter omgivningens förväntningar eller andras värderingar.

En sak som dessutom går att tänka på – bara för att en ryttare är fantastisk behöver denne inte nödvändigtvis vara bra på att lära ut. Många av dessa fantastiska ryttare är födda med en naturlig talang och kan därför inte riktigt beskriva vad de i grunden gör som de flesta andra inte får till. Det jag ser hos de flesta ryttare så är det de allra grundligaste detaljerna som saknas och som kommer göra en enorm skillnad.

Bara några väldigt ärliga tankar från mig. Märk väl att jag inte säger att varken det ena eller det andra på något sätt är fel. Men jag gillar när jag ser att ryttare matchar sin häst, att både häst och ryttare kan känna glädje i sin ridning, annan hästträning och i hantering. Man ska känna glädje istället för ångest av att komma till stallet.

Rider du ut?

Efter en ganska vanlig lektionsförfrågan igår där ryttaren erkände att denne inte längre vågade rida ut på sin häst så satt jag i funderingar.

Hur många är det egentligen som rider ut på sina hästar MED GLÄDJE? Är det många av er som rider ut och känner glädjen först efteråt som ett ”puuuuh det gick bra!”. För vet ni, det här är extremt vanligt!

För att nämna några av de vanligaste orosmomenten så skriver jag dem här. Kanske dessa tankar slå dig?
– Kommer hästen hoppa till för det där eller det där?
– Får jag stopp om jag ökar farten här?
– Kommer min häst bocka eller sticka?

För helt ärligt, om din häst gått fram överallt  i det tempo du väljer, stannar när du ber om det och aldrig någonsin bockar eller hoppar till, visste vore då uteritterna en fröööööjd?

Jag var ute och red en dag, allt gick strålande och jag kom tillbaka otroligt glad och energipåfylld som vanligt. Jag fick frågan ”Reagerade hon inte på högarna med timmer vid vägen?!”……”Vilket timmer??”.
I närheten av hagen hade det körts timmer och stoet hade varit uppjagad och jätterädd i sin hage. Så varför tror ni att vi inte ens märkte av dem?
Från första sekunden jag sitter upp så har jag ett fokus, jag känner in hästens och min kropp i dagsläget direkt och så sätter jag dagens uppgift. Jag sjunker mig så djupt in i känslan att jag inte ens hade sett det enorma timmerberget alldeles bredvid vägen där vi red, jag skrattade såklart när jag såg den i efterhand!
När hästen hade en uppgift från första stund så hade hon varken tid eller möjlighet att lägga fokuset någon annanstans.
En annan gång var när vi kom travande i ett friskt tempo efter en mörk väg, hon tvärnitade och vi upptäckte tre älgar en som skymtade en bit fram i mörkret efter vägen vi rörde oss på. Eftersom älgarna tydligen inte hade för avsikt att flytta på sig så vände vi helt enkelt om och direkt jag kände att hon började spänna sig så satte jag en uppgift vi behövde lägga fokus på. Det tog efter det max 15 meter så var hon lika mentaltavspänd som hon var innan älgarna.

Så vad krävs för att göra detta? Här kommer en väldigt kort lista.
Steg 1 – Lär dig att bli medveten om din kropp och hur den känns i alla lägen.
Steg 2 – Lär dig att ta kontroll över varje liten del i din kropp.
Steg 3 – Lär dig att känna hästens kropp
Steg 4 – Lär dig att påverka hästen i minsta detalj genom kontrollen över din egen kropp i minsta detalj
Steg 5 – Börja om, du hittar alltid nya detaljer att slipa och utveckla, tro mig!

Det där var som sagt en väldigt kortfattad beskrivning av någonting som kan vara mycket svårare än vi tror. Jag blir helt uppspelt över att få rida ut eftersom vi upplever så mycket tillsammans på insidan jag och hästen. Jag kan bli helt lyrisk över små små detaljer.

Vad finns det för andra delar i det här då?
Jo, det händer ju för alla att hästen kanske någon gång hoppar till eller gör någonting mer eller mindre förutsett.
Men här ska ni få ett exempel som visar på vilken enorm skillnad saker kommer ha beroende på kroppskontroll och muskulatur i din kropp.
– Min mamma red en häst vi hade för många år sedan (kan tillägga att min mamma då var nybörjare och red för att det höll hennes problematiska kropp väldigt välmående). Hon red på en provisorisk ridbana utan staket, på ena sidan av ridbanan hade vi en gräsmatta i uppförslut och mitt på denna gräsmatta stod ett stort träd. Jag tittade på medan mamma red.
Exemplet ur mammas ögon när hon skärrad beskriver en händelse såhär: Han sprang som en tok med mig upp på gräsmattan och jag var så nära att flyga rakt in i trädet när han kastade av mig!!
Samma exempel ur mina ögon: Han travade väldigt sakta, siktade upp på gräsmattan, saktade av till skritt flera meter från trädet, stoppade ner huvudet och mamma gled av.

Varför tror ni att det upplevdes såhär?
1. Hon kände inte att hästen berättade att den nu var på väg till gräsmattan
2. Hon hade inte verktyg i sin kropp för att förhindra det.
3. Hon hade för lite styrka och kontakt med sin muskulatur för att stabilisera upp kroppen när hästen svängde och upplevde därför detta kraftigare. När han dessutom satte ner sitt huvud så var detta spiken i kistan för upplevelsen av att bli avkastad.

Tror ni detta hänt ifall hon varit starkare och haft mer muskelkontroll? Det som förmodligen hade hänt är att hästen ändå tagit sig till gräsmattan (eftersom hon fortfarande inte hade verktygen att känna att det var på väg att hända och inverka på hästen), men hon hade tveklöst suttit kvar och förmodligen skrattat över att de hamnat på gräsmattan, vissa kanske skulle bli arga men min mamma skulle nog garanterat ha skrattat istället!

Så detta är några av de delarna som kommer naturligt av våra lektioner, alltså:
KROPPSMEDVETENHET
KROPPSKONTROLL
MUSKELSTYRKA

Så finns det ÄNNU FLER delar?
Ja, det jag skrivit om tidigare. FOKUS.
– Har du någonsin gått i mörkret och börjat fantisera om att du har en mördare bakom dig? Minns du då hur du sakta började började känna spänningar i din kropp och kanske till slut SPRANG för att ”komma undan” din fantasimördare?
– Har du suttit på skolan/jobbet och känt hur du gör dig beredd att få gå på rast när klockan närmar sig lunch? Du börjar kanske undermedvetet att sätta dig beredd att fort kliva upp, sätta dig längre fram på stolen eller åtminstone med tyngdpunkten på ett annat sätt eftersom du börjar göra dig beredd.
– Du kanske kör din bil mot ett trafikljus som lyser rött som du tror snart ska slå om, kan du då vara beredd att gasa och växla istället för att bromsa eller tvärtom ifall du kör mot ett grönt ljus.

Jag säger inte att ni gör eller har gjort så, men ifall ni kan komma på er med någon sådan situation när ni börjat förbereda er på något. När vi börjar fantisera om den eventuella händelsen och påverkar då musklerna i din kropp om än väldigt lite.
Men den lilla signalen till musklerna känner din häst!

Vart har du ditt fokus?
– Har du någon gång börjat stirra rakt upp i himlen i flertalet sekunder nära dina vänner och märkt att andra snart börjar göra detsamma? Testa! Förr eller senare så tittar också de andra.
Detsamma gäller hästen, förr eller senare kommer också hästen undra vad tusan det är du stirrar på.

En sista del jag tänker ta upp!
Ju duktigare du blir på att KÄNNA desto mer kan du läsa av din häst. Du kan då läsa av någonting innan det hänt och då istället förekomma hästen med någonting annat denne får tänka på. Detta är för de flesta överkurs. Hästar ”pratar” HELA tiden. Ju mer du lyckas fånga upp och dessutom på ett fint sätt kan svara desto mer harmonisk blir ridningen.

Så med det sagt så får ni dra era egna slutsatser. Ingenting är svart eller vitt och det vore oproffsigt att ge råd utan att ha sett häst och ryttare eftersom allas situationer kan se helt olika ut. Men jag skriver detta för att du ska få skapa lite medvetenhet i din vardag. Jag vill att häst och ryttare ska ha glädje av varandra och rida de flesta av passen ute i naturen, det kommer gynna både dig och hästen!

Trevlig dag på er, nu ska jag rida ut!

Passtakt och min Hermann

Hermann blev som jag beskrev under sin uppväxt allt mer passtaktig i ALLA sina gångarter. Han har kunnat röra sig i pass i precis alla tempon. Som föl hade han fin skritt, klockren tölt åtminstone men detta försvann när han åldrades och blev unghäst.

Varför är en häst passtaktig? Vad är det som händer?
Kort och gott, hästen låser rörelsen i sin ryggrad.

För att hästen ska sluta med detta måste vi rannsaka både ryttare och häst, i min hästs fall var det enkelt eftersom han var oinriden och ganska orörd. Men i annat fall bör man först och främst kolla ryttaren oavsett om det är en islandshäst vi pratar om eller en annan häst som också dessa kan låsa sin ryggrad och balans och bli passtaktiga.

Jag har detta inlägget beskrivit känslan av att låsa sin kropp, den kanske ger er en klarare bild av känslan i hästen när den blir passtaktig.

Här går det att läsa mer om tiden med min Hermann för att få bakgrund till det vi nu jobbar med!

Idag lämnade jag dumt nog kameran hemma på laddning….
Jag tänkte idag fortsätta jobba med att skapa en presenning till ny favoritplats för att sedan låta er ta del av när vi jobbar bort mororeflexer.
Nu VILL han verkligen till presenningen vilket är steg 1. Men idag kunde vi använda den på ett annat sätt än jag från början tänkt.
Han var otroligt lösgjord idag och inte alls speciellt passtaktig. Han rörde sig i klockren tölt mest hela löslongeringen vilket han inte gjort sedan föl. För att få trav krävs där en längning och att han lägger sig lite på bogarna, att länga sig har han inte alls varit bekväm med!
Varje gång han närmade sig presenningen i tölt och jag bad honom att stanna gjorde han en frivillig längning mot presenningen och stannade sedan på presenningen.
Detta resulterade efter några gånger i att han började våga utmana sin kropp i längningar även utanför presenningen! Han rörde sig ibland för första gången närmare travtakt och tog nääääästan något travsteg innan han låste sin ryggraden igen, för honom är detta STORT!

Han var så flott idag eftersom han rörde sig med en ny lösgjordhet han inte tidigare haft! Jag är helt överlycklig!
Ni kommer få fortsätta följa honom! det finns många steg när man vill vara noggrann.

Över och ut!

Inner- och ytterskänkel, rider du skillnad?

Vi ser det överallt, ryttare med innerskänkeln på utsidan och ytterskänkeln på insidan.
Vi pratar om dess uppgifter men ingen vet riktigt varför och hur.

Innerskänkeln som hästen ska kunna forma sig runt och ”öppna väg”, men vet du hur? de flesta tror nämligen att det har med helt fel del av benet att göra.
Ytterskänkeln som ska bevaka hästens bakdel och ”stänga vägen”. Vet du hur? De flesta tror att de vet men använder benet på fel sätt.

Här är en innerskänkel:

Här är en ytterskänkel:

Här ser ni dem framifrån där ni ser min högra som en ytterskänkel och min vänstra som en innerskänkel:

Här har Lindah en film ifall ni vill studera detta på olika ryttare:

Jag ser dock oftast ryttarna ha sina skänklar på fel sida eller ha enbart två innerskänklar, detta är vanligt på flera nivåer och är en av delarna hos ryttaren som skapar svårigheter i hästens utbildning.

Hur reagerar du ifall jag trycker in en pinne eller mitt finger i din midja? Du drar ihop den va? För så funkar det med muskler, den muskel vi petar på drar ihop sig (ifall vi inte då lärt oss att stänga av för alla omedvetna signaler vi ryttare givit våra hästar, men det är ju förmodligen inte i dina sunda ögon önskvärt, eller hur?).
Vi tänker att vi använder innerskänkeln som en ytterskänkel, vad säger vi till hästen?……. vi säger ”korta din utsida”, men vänta nu (!!) Vill vi inte ha utsidan lång? Jo!

Hmmmmm….. kan vi då till viss del förstå varför vi har skapat ett behov av denna innertygel? En av anledningarna folk har listat ut som alltid är i brist på någon detalj som saknas i din ryttarkropp.

En liten sidenote…. ni förstår att vi måste kunna skifta våra ben ganska ofta under ett ridpass va? Tror ni då att det är en nackdel eller en fördel med skoningarna vissa ridbyxor har? Det är upp till var och en att fundera, jämföra och känna.

Det jag vill tillägga innan jag avslutar det här inlägget är detta, VAR ÖDMJUK OCH HÅLL DIG IFRÅN ATT DÖMA. Döm inte dig, döm inte andra. Bli bara medveten och njut av vägen att utvecklas som ryttare, den vägen är magisk när du sakta hittar alla detaljer och verktyg!

Intresserad att boka en kurs/lektion av mig eller testa min instruktör och mentors otroligt pedagogiska onlineutbildningar?
Adjö för den här gången!