Avvecklar eller utvecklar du hästen?

Något ni måste veta att ingenting är svart eller vitt, men vi kan ändå se utveckling/avveckling rent generellt. För kanske betyder utveckling av någonting avveckling av någonting annat. Men vi får tänka det generellt och se det vi gör ur ett större perspektiv.

Det kan vara bra att ha en grundplan och ett mål vår ridning, men vad innebär det när vi talar om att utveckla eller avveckla?
Vad menar jag med att utveckla? Här nedan följer några synonymer till ordet.
– Förbättra, få att växa, förkovra, öka, stärka, utreda, analysera, klargöra.
– I skolan fick vi alltid göra analyser inom våra ämnen med dessa frågor.
1. Var är vi? Rannsaka er själva. Vart är du som ryttare? Vart är din häst? Hur känns din häst fysiskt och psykiskt?
2. Vart ska vi? Vad är det du har för mål med din häst på lång sikt? på kort sikt?
2. Varför? Varför är detta viktigt?
3. Hur gör vi? Dela upp både det långsiktiga och kortsiktiga i små beståndsdelar och se vilken pusselbit just Din häst behöver för tillfället.
4. Hur blev det? Rannsaka efter passet. Hur känns din häst i kroppen (Inte i halsen), hur känns den i sinnet? Blev det som du tänkt? Är det någonting som går att ändra på till nästa pass eller kan du minska ner det du gjorde i ännu mindre beståndsdelar?

Vårt ego kanske bums vill jobba med det VI tycker är roligt eller något som faktiskt blir alldeles för svårt för hästen men var helt ärlig med dig själv och fundera vad som faktiskt skulle hjälpa din häst till utveckling?

I mitt tycke bör dressyren vara till för hästen. Vad menar jag med det? Jo, vi bör hitta en eventuell felande länk i vår ridning oavsett det sitter i oss och vi alltså måste utbilda oss själva för att underlätta för hästen eller hitta den felande länken i någonting hos hästen oavsett det är psykiskt, någon koordination, styrka osv som behöver utvecklas.

Många tror nog att detta är precis vad de gör, det är ju åtminstone det de försöker att göra.

Den dressyren jag ser idag är sällan för hästen och det gäller speciellt den dressyren vi ser på tävling. När jag hör någon säga att de ridit dressyr så inser jag att vi använder termerna olika. Dressyren – sporten tycks inte dömas efter hur välriden hästen är, hur trevligt den rör sig i kroppen eller hur bärig den är, för det mesta jag ser är allt annat än bärighet. Den tycks förutom hur man rider ridvägarna eller tar rätt gångart dömas efter hur hästen kan hålla sin hals  i ett specifikt läge alla gångarter (Såklart generaliserande men i de flesta fallen tyvärr sant).

Elever borde få lära sig att se glada och harmoniska hästar. Få lära sig att Se hästens rörelse i kroppen och bortse från hästens huvud och hals. Få lära sig att KÄNNA KÄNNA KÄNNA häst.

Tyck vad du vill om det här inlägget men vi måste öppna våra ögon, vara öppna för att förändra och rannsaka allt vi gör och lägga oss platta inför kunskap, våga se med nya ögon och lägga våra egon åt sidan.
Så ditt nästa pass, kommer du utveckla eller avveckla? jag önskar se det förstnämnda.

Här har ni ett strålande inlägg om att lägga upp vår hästträning.

Hur du utvecklar din ridning i din vardag?

Min kropp mår väldigt bra av ridning, inte bara för att det är fysisk träning, att jag får friskluft eller får psykisk och själslig lycka av det utan eftersom den lägger ett extremt fokus ner på detaljnivå i kroppen. Medvetenhet på detaljnivå gör att jag konstant rannsakar och ”lagar” eventuella brister och/eller får en skön genomgång.

Om man inte har möjlighet eller tid att rida tillräckligt ofta då?
När jag får för lite ridning i min kropp kompenserar jag på andra sätt. Jag och en vän diskuterade detta idag och la fram vikten av att utveckla vår ridning i vardagslivet.
Hur gör man det då kan man ju tänka? Ni kanske tror jag menar att ni ska ner på marken och göra plankan för jämnan, sitta på en pilatesboll, gå till gymmet eller välja trappan före hissen. Nog för att dessa saker är bra men det är inte vad jag talar om.
Jag kan inte tjata om det tillräckligt ofta men det viktigaste vi gör är att bli medvetna om vår kropp och rakrikta och justera oss själva.
Vilket ben lägger du vikten i när du står? när du går? hur pekar dina tår? är dina fötter jämna? är du svankig? är någon sida av midjan kortare? Drar du upp dina axlar? Kan du sopa/mocka/skotta åt båda hållen? Hur tar du på dig byxorna? – Jackan?
Vilken arm kastar du med? Skjuter boll med? vilken ben vill du helst lägga upp på det andra? Kan du sitta på huk?
Kan du skifta och förändra allt detta ovan och hitta alla dina egna delar i vardagen du kan göra på ett annorlunda sätt?

I allmänhet så bör vi röra oss mer, inte nödvändigtvis mer så som i längre tid eller längre sträcka utan fler olika rörelser åt en massa olika håll. Idag på en föreläsning fick jag veta att vi bör göra 300st olika rörelser under en dag…mängden vi gör ligger på närmare 30st. Hur kan du lägga till fler och bli mer medveten?

Hur kan du med detta i bakfickan nu utveckla din ridning utan häst i vardagen? Bli medveten, rör dig på alla möjliga sätt och öva dig att göra det på sättet din kropp finner det svårare/mindre lätt.

Hur kan detta våld ha blivit accepterat?

Vet ni något som gör mig uppriktigt ledsen?
– Det ”accepterade” våldet som används på hästarna.

Jag ser filmklipp efter filmklipp på ryttare som drar i hästmunnar. Nu talar jag inte bara om dragandet som kan ske i panik när en häst sticker eller det hemska när en ryttare tar ut sin ilska på hästen och med vilje rycker dem i munnen (det sista är något som jag för övrigt anser visar på att ryttaren sannerligen bör tänka över om denne förtjänar ridningen överhuvudtaget), nej jag pratar om hur ryttare sitter och ”lirkar” (som somliga fint kallar det) i tygeln med varierad styrka för att få hästen att ”gå i form”.

Jag ser vissa ryttare som sitter med innerhanden (och ibland båda händerna) bakom eller med stöd mot sina lår för att få kraft att dra ner hästens huvuden eller ”böja” dem. Vid det här laget borde man sannerligen rannsaka sin ridning för det är inte under några omständigheter okej.

Det borde väl inte vara några nyheter att hästarnas munnar är känsliga? Att vi åsamkar dem enorm smärta genom denna behandling!
När smärtan blir för mycket så har hästen lärt sig att dra ner sin nos, eftersom ryttarna då slutar åsamka dem smärta.
Som grädde på moset så sätts nosgrimman på vilket gör att hästen inte har en chans att undkomma smärtan ryttaren ger dem genom att grejja med tyglarna.
Behöver jag ens säga att detta sätt aldrig leder till en för hästen fördelaktig form?

Vad händer om du rider ett helt pass och låter hästens huvud vara där det vill vara? Du ska bara följa med i hästens huvud-/halsrörelse med dina armar. Då märker du kanske att din häst saknar både böjning och form – vill ni veta varför? För att äkta form kommer från bra ridning med din kropp, inte från något ”lirkande” och dragande i tyglarna. Bra ridning och en ”äkta” form tar tid och tålamod. Undersök, har du den kunskapen och känslan som krävs för att rida rörelser du vill utan att greja med tygeln det minsta?

Vet ni dessutom att reflexen av att dra in sitt huvud på bröstet faktiskt snarare säger ”svanka” – alltså ”bli obärig” snarare än ”vinkla bak ditt bäcken” – alltså bli bärig.

Vet ni vart de trevligaste eleverna och hästarna jag sett kommer ifrån? TRAVskolan. De fokuserar på helt andra saker och ryttarna blir hemskt trevliga och har en bredare kunskap. Jag märker dessutom hur de ser hästarna på ett sätt som inte andra gör. Så hejja travskolan, snyggt jobbat!!

Så ta en vecka där ni låter hästarnas huvuden vara och rannsaka er ridning ordentligt för munvåldet som försiggår är inte på något sätt okej. Det är på vårt ansvar att lära oss rida för att bygga hästen såväl fysiskt som psykiskt. Vi har ett ansvar inför dessa individer och ni anar inte hur ofta hästar lagt till med inlärd hjälplöshet. Nu är det dags att öppna ögonen, vilka är med?

Läs detta inlägg ifall in är intresserade att läsa mer.

Guds gåva till hästfolket! (i mitt tycke)

Jag tycker rent generellt att hästar blir väldigt mer harmoniska i både kropp och knopp av lösdrift i stora hagar med hästkompisar, men hur planerar vi då dessa hagar och hur gör vi med maten?

Jag vill skapa bra förutsättningar för att maximera sträckan hästen måste röra sig varje dag.
Hur gör vi det?
Hästen har såklart olika behov: Äta, dricka, vila, leka, klia sig, salt o.s.v. Det absolut bästa är att sprida dessa så gott det går!

Jag anser det vara vår uppgift att hålla hästen vid gott hull men att ändå se till att de får äta tillräckligt ofta för att inte få besvär med magen (tänk på att äta inte behöver innebära att äta en stor mängd med näring). Vissa har ”löst” tuggbehovet genom att ställa ut en hel bal (eventuellt med nät)….helt enkelt pga lathet eller bekymmer att kunna ta sig hem under jobbdagen. Jag ser yyyyyytterst få hästar som håller sig vid gott hull av detta och andra nackdelen är att hästens dagliga rörelse minskar markant när de inte får vandra omkring och leta sin mat.

Nu har vi ju inte dessa problem tack vare *trumvirvel* LUNCHGRIND!!
Man gör helt enkelt en hage i hagen och monterar en speciell timer. Man fyller hagen med hö, stänger grinden och sätter timern på den tid man vill att lunchhagen ska öppnas. Hur smidigt?!

Då har vi alltså löst fodringsfrågan eftersom vi nu har möjlighet att portionera både frukost i vanliga hagen och sedan lunch i den som öppnas med timer, sedan kvällsmat i den ena och ett mål nattetid i den andra.
För att ytterligare dryga ut tiden hästen äter sin matranson och maximera motion så gör man det bäst i att sprida ut höet så gott det bara går i hagen. Hos mig ser jag hästarna då går minst 2 varv genom alla små små små högar jag gör överallt i hagen.

”Min häst står vid grinden på kvällen och vill in”…….. på riktigt, ser ni inte logiken? Klart den gör det. Hästen är ett vanedjur och dessutom så ligger det ju oftast mat inne. Ni trodde väl ändå inte att era hästar var dumma?

Det är en minioritet av hästar som skulle föredra att stå inne och ofta beror det enbart pga eventuella justeringar som skulle behöva göras i hagen.

Här är timern jag köpte.

Bildresultat för feed x timer


Orange: Timern (inte på hästarnas sida av stolpen utan inne i lunchhagen)
Grått: Ena vikten uppe i vänstra hörnet gör så att handtaget och tråden ska glida undan när timern släpper och den andra för att skapa en undertråd. (Man kan ju såklart ha två timers eller en annan sorts timer men denna lösning funkar bra för mig).
Svart: Självklart handtaget och tråden. Ifall hästarna biter på handtaget går det att sätta en lång metall ”krok” som handtag eller alternativt sätta denna lösning på en annan stolpe. Den översta tråden måste vara så hög att hästarna inte störs av den på något vis.

Tack till min nuvarande hyresvärd för att du gett tips till grindlösningar!

I övrigt då?
Har du inte dessa möjligheter, ut och rid, promenera, tömkör och aktivera hästen på andra vis. Har vi köpt hästar så är dessa djurs mående vårt ansvar, punkt.
Hur många km tror du din häst rör sig dagligen? kommer de upp i 12km eller skulle du behöva hjälpa hästen med detta?
En bra sak att veta, en häst som fått röra sig ordentligt är överlag en otroligt mycket mer harmonisk häst med friskare kropp och ett mer välfungerande tarmsystem.

Ha det fint så länge!

Är du kanske en dunsryttare? här följer en uppgift.

Har ni tänkt på er lättridning? alltså verkligen studerat den?

Vet ni varför vi rider lätt? det har nämligen inte med enbart avlastning att göra så som många tror. Vill vi enbart avlasta hade fältsits varit ett smartare alternativ.

Genom att skifta vår lättridning kan vi be om specifik takt, skifta tempo, ändra steglängd, be om böjning, göra en sväng utan tygelhjälper.

Den lättridningen vi oftast ser är en väldigt omedveten sådan. Så börja studera din lättridning på alla sätt möjliga och känn exempelvis på hur du landar i sadeln.

Jag vill ge er alla en uppgift för att underlätta för våra hästar.
Bromsa på nervägen så din rumpa landar mjuuuuuuukt (eller knappt) i sadeln. De flesta dunsar ner med sina vassa sittben rakt ner i hästens rygg, då kommer hästen inte kunna bibehålla ryggen uppe och den kommer få väldigt dåligt förtroende för dig som ryttare (tänk dig själv att springa med en ryggsäck som skadar dig i vartannat steg, du skulle nog ogärna springa då). Hästen måste känna att du tar hand om dess kropp, att du kommer behandla den med största respekt och känsla. De flesta hästar har lärt sig stänga av för detta dunsande, men detta innebär också att hästen låst fast sin kropp i läge för att undvika smärtan.

Nersutten trav bör man undvika så länge det bara går, det är ytterst få hästar som hinner träna upp sin bärighet innan ryttaren börjar sitta ner och det är ännu färre ryttare som har verktyg i sin kropp för att kunna rida nersuttet utan att dunka eller jucka sönder den stackars hästryggen.
Så rid lätt rid lätt rid lätt….med betoning på Lätt! annars får vi döpa om den till dunsridning eller ryggdödar-ridning.

Vad skiljer en okej ryttare från en fantastisk ryttare?

Du rider en övning med din häst som kan den rent tekniskt, du vet vilka hjälper du ska lägga till och hur du ska använda dem. Du vet hur övningen ser ut och utförs….men medan du gjorde rörelsen kunde du då fånga upp alla små detaljer i din kropp?
– Hur var balansen i bogarna? låste sig någon bog eller sköt den åt något håll? reser eller sänker den sin manke? åt vilket håll lutar manken?
– Kunde du förnimma hela hästens ryggrad, roterade den någonstans?
– Fungerar hästens magmuskulatur som den ska? vilken av hästens midjor har en tendens att vara längre eller kortare än den andra?
– Kan du känna alla hästens hovar? vilka hovar är stummare? någon som skruvar sig? bär/skjuter sämre?
– Hur agerar din hästs höftleder? Är det någon höftled din häst har svårare att koordinera?
– Vilket bakben är längre bak än det andra?

Det är såklart Känslan som kommer skilja ryttarna åt!
Att träna upp sin känsla är verkligen A och O.

Tänk bara en sån här sak. Två ryttare ska utföra en skänkelvikning som faktiskt innehåller en massa små komponenter.

Den tekniska ryttaren: Gör en skänkelvikning åt höger men är inte riktigt nöjd och insåg efter en stund att det var för att hästen inte fick med sig sin rumpa riktigt. Denna övar och övar och övar på denna rörelse men den blir aldrig riktigt bra, ”hmmm, är det jag? är det hästen?” men kommer aldrig riktigt till svar. Efter några veckor av annan träning så kanske skänkelvikningen helt plötsligt blivit bättre, men ryttaren vet inte varför den utvecklats.

Ryttaren med känsla: Gör en skänkelvikning åt höger och känner snabbt att hästen behövde träna en koordination som verkade saknas eftersom hästens rumpa inte följde med. Denne tränade istället på denna koordination för att hjälpa hästen med detta.

Det här hade kunnat vara vad som helst, inte bara en övning utan en gångart eller ett moment.

Så ni, ifall någon säger ”idag ska vi öva skänkelvikningar!” (för exempel) och detta är vad ni gör hela lektionen. Fundera då på om denna personen verkligen kan och vet alla små beståndsdelar som gör en skänkelvikning balanserad och bra. Resultatet får man av att alla små pusselbitar i övningen är där de ska vara.

In och läs detta inlägg av väldigt duktiga Kimberly och finn möjligheten till att bli en bättre ryttare nu när mörkret kommer!

Under lektionerna brukar vi alltid lägga in en massa övningar för att stärka känslan för att utveckla dig i kombination med din häst. Säg gärna till ifall ni vill ha extra fokus på just känsla!

Tips vid bomarbete!

När du ska rida över bommar tittar du då på bommarna?

När vi är ute och går och ska gå på ojämn mark så tittar vi ner mot marken för att se vart vi ska sätta våra fötter, detta blir en vana vid tar med oss upp på hästryggen.

Kan vi istället tänka såhär: Hästen ansvarar för sina fötter (alltså tittar på bommarna) och du ansvarar för den planerade vägen efter bommarna för att kunna signalera detta till den i teamet som sedan sköter vart benen ska fortsätta kliva när denne ansvarat för att ta er säkert över bommarna (alltså hästen). Vad tror ni om det? logiskt eller hur?

När du tittar ner på bommarna på marken hamnar du både ur balans, blir bromsande och vinglig, jag tror faktiskt att hästen skulle uppskatta om du istället såg till att träna din balans och skickade vidare direktiv vart ni senare ska navigera er för att skapa ett flow i er ridning.

Lägg fram bommar under dina närmaste pass på banan (eller rid över stockar/grenar i skogen), vart tittar du?

Bomarbete borde många av oss lägga in mycket oftare på schemat. Jag tömkör/promenerar nu Hermann väldigt kravlöst över bommar under varje pass på banan, otroligt nyttigt och lösgörande eftersom herr femgångare med mycket pass skulle ramla ifall han bibehöll passtakten som innebär att hästen låser sin kropp.

Testa er fram med varierat avstånd, att ha bommen på marken, ena sidan upphöjd, båda sidorna upphöjda o.s.v. Då får hästen tänka efter och utmana sin kropp.

Den här underhöll vi oss med igår i skritt. Bommar efter fyrkantsspåret, två upphöjda på ena sidan med lite längre avstånd och koner närmare hörnet som vi skulle runda. Hästar i allmänhet men unghästar framförallt gillar att ha en bana, det gör att de lättare kan förstå och finna arbetet tydligt och mer meningsfullt. Det blir tydligt för hästen att det blir en liten gång mellan hörn och kon, ifall vi inte har en kon (eller annat alternativ) så ser inte hästen en anledning till att denne ska in i hörnet.
Jag ledde honom genom ”banan” först för att han skulle få känna på banan med mig. Sedan gick det smidigt att tömköra honom några varv i varje varv. Vi jobbar ännu väldigt korta pass för att han ska finna arbetet på banan roligt.

Finna sin motivation!

Så kom mörket, kalla regnväder, kanske snön. Kanske drar du dig lite extra för ditt träningspass med hästen?

Men vet ni vad, ju längre ni drar på passet och hur oftare ni tillåter er att hoppa över det desto svårare blir det att komma igång.

Tips för att komma igång!

1. Lägg inget krav på vad ni måste göra med era hästar bara ATT det faktiskt blir av.

2. Extremt dåligt väder? Kan varmt rekommendera denna fasciakurs. Mer om den och fascians viktiga roll i hästens kropp hittar ni på sidan jag länkat.
Bildresultat för fascia quote

3. Kanske har ni dåligt med tid vissa gånger, vinnaren skulle jag då säga är arbete vid hand eftersom det då ofta räcker med att ta på hästen ett träns och sedan göra antingen koordinationsövningar eller stärkande övningar från marken. Har ni möjlighet att löslongera? det är ju också ett bra alternativ att kunna variera med.
Här hittar ni handkurser online men dessa är också otroligt nyttiga att träna under lektion. Vissa delar upp sina lektionspass med lite handträning och lite ridning.
Jag är helt övertygad att det var tack vare all handträning som min unghäst kändes så otroligt fin och stark under inridningen, jag har aldrig suttit på en sån stabil unghäst förr!

4. Ni underviker ridningen för att ni blivit rädda? Först och främst så rekommenderar jag såklart att ta hjälp, antingen av instruktör eller att lämna bort hästen på träning (beroende på anledningen till att du blir rädd).  Ifall du verkligen känner att hästen är för mycket att hantera så får man faktiskt sälja och skaffa en häst man känner att man klarar av att rida. Det är stora djur som kan bli farliga om vi inte fixar att handskas med dem och helt ärligt, förmodligen kanske både du och hästen skulle bli lyckligare av att byta partners om ni verkligen krockar.

5. Ni gillar inte mörker? Köp en pannlampa och jobba sedan från sekund 1 av passet med det vi gjort under lektionen, på så vis kommer du inte orka fokusera så mycket på annat än just det 😉
Bildresultat för light quote

6. Ni är gjorda av socker och det regnar. Regnkläder eller regntäta vinterkläder är grejen 😉 Ibland tittar jag ut…det ser ut som att det spöööööregnar. Jag måste trots detta ut och klär mig omsorgsfullt. När jag väl kommer ut så besväras jag knappt av regnet.

7. Skriv ner hur många pass du lovar dig själv i veckan. Bocka sedan av för varje färdigt pass och klappa dig själv på axeln. För vissa funkar detta utmärkt! När de skriver ner och sätter passen som en uppgift så tar vi dem på större allvar och får ofta till några pass vi kanske annars skulle hitta ursäkter för att slippa.

8. Barn i barnvagn? ta hästen och barnvagnen på en gemensam promenad (om hästen är lämpad för detta).

9. Mår du mentalt dåligt och har svårt att fokusera? Ta en kväll där du bara borstar och gör en ordentlig visitation av hästen, borstningen är fantastiskt för blodcirkulationen och kanske måste du ändå öva dig att ta puls, känna igenom benen och studera din häst.

10. Ta en dag i veckan då du och en vän går igenom hur er kommande träningsvecka ska se ut och era mål med hästen. Under samma samtal går ni även igenom veckan som varit och vad ni kunnat göra annorlunda och justerar i nästa schema. På detta sätt blir vi varje vecka påminda om våra mål och vägen dit. Ibland behöver man någon som peppar och ger en extra spark. När det kommer till djur så får vi självklart ibland ändra på våra scheman beroende på dagsläget, detta är dock inte en ursäkt då får använda dig av för din egen del eftersom det enbart är att skjuta dig själv i foten 😉

11. Se till att ha ridsällskap om det går. Det är ofta svårare att boka av ett pass man har bokat tillsammans med någon annan eftersom man respekterar denna personens tid.

Jag säger inte att du inte får skippa ett pass då och då men vissa av oss gör detta till mer regel än undantag, det är då vi verkligen måste sparka igång oss själva. När ni verkligen stagnerat så är det som att rulla igång en bil, det är att få igång själva rullandet som är tyngst, när den väl är i rullning så kräver bilen bara att du fortsätter gå.
LYCKA TILL, skicka gärna updates om era träningsveckor hur hur dessa gått!

Första ”skoldagen” efter lov.

Igår fick Hermann komma igång igen efter 3 veckors välförtjänt vila.

Jag såg första passet som när barnen är tillbaka efter ett lov. Det blev ett väldigt kort och enkelt pass där jag bara checkade av läget på honom. Han var sååååååå fin och lättjobbad!!
Jag ville under första passet att han skulle känna att det var enkelt och roligt att få komma igång igen.

Resultatet, en häst som länge länge stod kvar vid grinden när han lämnades i hagen efteråt lite förvånad att vi redan var färdiga.

Vad är vår tanke nu närmaste månaden? Mycket tömkörning och jobb med fokus FRAM FRAM FRAM ute. Vi kommer även fortsätta handkurserna och mycket arbete med bommar.

I december åker jag utomlands och har väldigt mycket jobb som kommer stå på schemat andra halvan av månaden, vi kör därför på intensivt i en månad nu och sedan får han en ny vila i december inför en fräsch och rolig start i Januari.

Kan ni förstå att det här var fjunet jag fick hem för några år sedan?!

Hur stor ”pensel” är din ridning?

Här kommer en väldigt personlig text.

Jag var redan som ung en hästnörd av rang. Jag kunde leva i stallet! Jag ritade bara hästar, pratade bara om hästar och skulle lagt hela mitt liv på dessa fyrbenta.
Hem och äta ville jag inte…jag kunde ju missa eventuell kunskap under tiden jag åkte hem och kastade i mig maten.

Jag ville lära mig allt som gick att lära och läste allt som gick att läsa. När det var kurs gjorde jag allt för att få vara med och gjorde allt instruktören sa åt mig att göra.
Jag ansågs ofta duktig…vet ni vad detta innebar? Jag var tuff, stark och balanserad nog att rida vilken häst som helst men framför allt, jag kunde ta ner hästens huvud och in hästens nos. Resten av kroppen då? Ja den såg nog garanterat förjävlig ut, precis det som jag ser i ridningen på många ställen idag men jag hade ju inte lärts att känna detaljer, jag hade blivit lärd att hästen skulle ”gå i form” (behöver jag nämna att jag aldrig red en häst i någon annan form än väldigt ofördelaktig?). Tänk om jag vetat då allt jag fått lära mig nu, nu får jag vara del i att skola om ryttarsverige.

Jag har nyss beskrivit känslan jag tillät i min kropp i ridningen då jämfört med den jag lär ut nu.

Bildresultat för målarbok mindfulness
Tänk er att ni nu ska måla dessa mönster, olika färger inom varje litet fält.
I ridningen jag fick lära mig av tränare inom olika grenar som barn/ungdom:
Måla mönstret med denna pensel
Bildresultat för pensel hus
I ridningen jag ägnar mig åt nu:
Måla mönstret med dessa
Bildresultat för pensel mindfulness

Ni förstår poängen va?
Jag lärde mig att stänga av min känsla som yngre och fick aldrig lärt mig VARFÖR någonting gjordes som det gjordes. Kunskapen om biomekanik var minimal.

Inte nog med detta så kan man även lägga till en massa olika tekniker och färger i sitt målande för att ytterligare beskriva sin ridning.

Många av mina elever poängterar detta, hur deras kropp tidigare har skrikit (målat med den stora penseln) innan de börjat uppleva de små fina penslarna. Hur finstämda kan vi bli? Vilken pensel är vi på nu och hur litet och subtilt kan vi måla med den? kan vi gå mot en allt mindre pensel och ett allt mindre mönster i målarboken?
Med andra ord, hur finstämt och harmoniskt kan din kropp känna och prata med hästen?

Vi kan aldrig rida riktigt bra förrän vi utvecklar vår känsla och lär oss kroppskontroll och medvetenhet. Sånt tar tid men är helt klart värt varje sekund av jobb vi lägger ner. Är du redo att utvecklas och höja hela din kapacitet som ryttare?

Jag avslutar med att skriva att jag alltid menat väl. Jag trodde helt enkelt blint på det som lärdes ut och hade alltid bara gjort mitt bästa utan speciellt mycket eftertanke. Jag vet också att alla de människor jag möter kan vara en spegel av mig själv som ungdom. Jag kommer inte döma någon efter annat än deras öppenhet att testa någonting annorlunda och vilja utvecklas till sin bästa version för hästen. Hejja er!